mariaklasson

Så fort allt ser ljust ut och att allt ska lösa sig till det bättre så kommer ett jävla nedslag! Och när man väl kommer på en skitbra lösning så ska det också gå i spillror. Vaaaaaaaarför kan det inte gå som en dans på rosor ibland!? Bara för en gångs skull? Kan jag inte bara få det liv jag vill ha? Få leva vart jag vill utan massa skit som bara sätter käppar i hjulen för mig. Det är ju ingen idé om att drömma om nånting när det inte finns en chans i helvetet att drömmen blir sann. Är så jävla less på att leva i min resväska, utan att ha en stabil grund att stå på. Är det verkligen så mycket begärt? Att få ett hem igen där jag trivs och känner mig säker? Blir så less bara..